Svenska Covidföreningen hade nyligen ett möte med Myndigheten för vård- och omsorgsanalys om deras uppdrag att kartlägga kunskapsstyrningen i andra länder. Vi gav våra inspel kring bristerna i vården av postcovidpatienter och vilka länder som har lyckats bättre, samt tipsade om kriterier som förbättrar kunskapsstöd och kunskapsstyrning.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fick i mars uppdraget att undersöka hur andra länder arbetar med att sprida och tillämpa kunskap om postcovid och andra postinfektiösa tillstånd. I det arbetet ingår att skaffa kunskap om patienternas erfarenheter av vård i Sverige.
Vid vårt möte med myndigheten betonade vi att vården av postcovidpatienter präglas av okunskap och ibland även misstro. Socialstyrelsens uppdaterade kunskapsstöd, som ska ge vägledning till vården, har stora brister och felaktigheter som kan leda till vårdskador.
Tittar man internationellt så har flera länder lyckats bättre när det gäller kunskapsstöd till vården. Vi lyfte Tyskland och Nederländerna som goda exempel. Deras olika projekt lever också i högsta grad och kommer att leverera mer allt eftersom. Svenska Covidföreningen betonade också att de bästa kunskapsstöden är resultat av samarbeten mellan kliniker på universitetssjukhus och forskningscentra. Ett exempel är guiden från Bateman Horne Center som nyligen publicerats. Vi gav även exempel på frågor man bör ställa för att avgöra kvaliteten på kunskapsstyrning.
– Sammanfattningsvis var det ett bra möte. Som patientförening har vi stor erfarenhet av de här frågorna och vi vet att flera länder har kommit mycket längre än Sverige när det gäller postcovidvård. Samtidigt finns det länder där det fungerar sämre, vilket vi också lyfte. Vi hoppas att Myndigheten för vård- och omsorgsanalys tar till sig informationen och att vi får möjlighet att fortsätta dialogen under deras fortsatta arbete, säger Cecilia Meldahl, verksamhetsutvecklare i Svenska Covidföreningen.
