Vad är histamin och vilken koppling finns till postcovid?
Histamin är ett normalt signalämne med många funktioner i kroppen. Mastceller är den viktigaste men inte enda källan. Mastceller är en del av immunförsvaret och ska i normalfallet hjälpa till vid infektioner och skador. Vid postcovid kan ett dysfunktionellt immunsystem leda till att mastcellerna istället stimuleras till att frisätta för mycket av en rad inflammationsämnen, bland annat histamin.
Även andra mekanismer bidrar i detta läge till ett ökat histaminpåslag i kroppen, inte bara genom ökad frisättning utan också minskad nedbrytning och ökad känslighet för histamin i vissa strukturer. Den sammanlagda effekten blir uppkomst av en rad olika symtom, som histamin kan bidra till, mer eller mindre, men sällan ensamt förklara:
- Allergiliknande reaktioner: nästäppa, nysningar, klåda, nässelutslag
- Hudreaktioner: flushing, utslag, klåda
- Gastrointestinala: buksmärta, diarré, illamående, matintolerans
- Neurologiska/systemiska: trötthet, hjärndimma (brain fog), huvudvärk
- Kardiovaskulära/autonoma: hjärtklappning, blodtrycksinstabilitet
- Respiratoriska: hosta, andfåddhet
Akuta och kroniska reaktioner
Vid snabba, kraftiga och systemiska reaktioner finns det anledning att misstänka att en aktivering av mastceller spelar roll. Fluktuerande symtom med tydlig triggerkänslighet talar för mastcellsaktivering (triggers = föda, värme/kyla, stress, infektion, läkemedel, fysisk ansträngning).
Låggradiga, kroniska effekter av histaminet kan uppkomma utan att mastceller är involverade. Den vanligaste orsaken till kroniska, ”mastcellsoberoende” symtom är en obalans mellan intaget av histamin via kosten och kroppens förmåga att bryta ner det. Men histamin produceras och frisätts även av andra celltyper än mastceller, särskilt vid kroniska inflammationer. Vid en obalans i tarmfloran (dysbios) kan vissa bakterier även producera histamin direkt i tarmen, som sedan tas upp i blodomloppet.
Hur kan man veta om det är histamin som orsakar problemen?
I dagsläget saknas en lättillgänglig och tillförlitlig metod att laboratorievägen fastställa om histamin är den substans som bör misstänkas spela en avgörande roll för en patients symtombild. Därför väljer man ofta att testa behandling för att minska histaminpåverkan och om det lindrar symtomen så fortsätter man med behandlingen.
Histamin kan aldrig förklara hela patients symtombild och vissa patienter svarar inte alls på behandling medan andra upplever viss positiv effekt.
Hur kan man behandla för minskad histaminpåverkan?
Ett allra första behandlingssteg kan vara att undvika tillförsel av histamin genom kosten. Att hålla en helt histaminfri diet är dock inte helt lätt. Undvik alkohol (särskilt vin och öl), lagrad/fermenterad mat – ost, chark, soja, vinäger, surkål, fisk som inte är absolut färsk, tomat, spenat, aubergine, choklad, nötter, citrus, uppvärmd mat som stått länge.
I nästa steg kan man testa att behandla med antihistaminer för att se om de ger en symtomlindring. Dessa preparat används sedan länge vid allergier, eftersom en frisättning av histamin sker då, men kan även minska symtom som inte är klassiska allergisymtom.
Vilka olika antihistaminer finns det?
Det finns två typer av receptorer som kan blockeras för att motverka effekter av histamin: H1 och H2. Bland H1-blockerande läkemedel finns det äldre preparat, som man brukar kalla första generationens blockerare, och yngre, som kallas andra generationens. De nyare preparaten kan i mindre förpackningar köpas utan recept. De äldre, som alltid ordineras av läkare, har oftast en uttalat sedativ effekt (går in i hjärnan och orsakar trötthet) och används bara undantagsvis idag.
H1-blockad (Histamin 1-receptorblockerare, andra generationens = nyare preparat)
- Blockerar H1-histaminreceptorer som sitter i tex hud, luftvägar och centrala nervsystemet.
- Effekt: Minskar allergiliknande symtom, klåda, nästäppa, utslag, hjärndimma/allergiska komponenter.
H2-blockad (Histamin 2-receptorblockerare)
- Blockerar H2-histaminreceptorer främst i mage/tarm, men också systemiskt i liten utsträckning.
- Effekt: Minskar mag-tarm-symtom, halsbränna, vissa kardiovaskulära/neurologiska histaminrelaterade symtom och kan förstärka effekten av H1-blockad.
Hur behandlar man med antihistaminer?
Som regel börjar man behandlingen med att försöka blockera H1 med någon andra generationens antihistamin och lägger kanske i ett andra steg till H2-blockering, speciellt om symtom från mag-tarmkanalen eller halsbränna är besvärande. Båda dessa typer av preparat finns att köpa receptfritt i mindre förpackningar. Vid uttalade nattliga besvär i form av klåda/oro/flushing kan man under kortare perioder överväga att även använda första generationens H1-blockad: hydroxyzine (Atarax), prometazin (Lergigan). Detta görs i samråd med läkare, och dessa mediciner är alltid receptbelagda. Tilläggas bör att giftiga effekter uppkommer vid överdosering.
Praktisk information om antihistaminpreparat
Effektmässigt är det ingen sort av H1-blockad som är klart överlägsen — valet baseras ofta på tolerans, individens svar och biverkningsprofil. Man startar med 1 tablett om dagen men kan sedan efter 5 – 7 dagar dubblera dosen om man inte upplevt någon lindring. Det kan vara värt att pröva ett annat preparat om första valet inte fungerat. Ytterligare dosökning kan vara möjlig men bör diskuteras med läkare liksom eventuellt tillägg av H2-blockad. H2-blockerare är ofta tillägg till H1-blockad snarare än ensam behandling och är särskilt användbart vid mag-tarm-relaterade histaminsymtom och för att förstärka H1-effekten.
| Blockad | Läkemedel | Kommentar | |
|---|---|---|---|
| H1-blockad (2:a gen) | Desloratadin 5 mg,1-2 tabl/dag (Desloratadin, Aerius, Dasselta) | Förstahandsval i många regioner | |
| Loratadin 10 mg, 1-2 tabl/dag (Loratadin, Clarityn) | Lite svagare effekt | ||
| Cetirizin 10 mg, 1-2 tabl/dag (Cetirizine, Vialerg) | Effektivt, möjligtvis lite mer sederande | ||
| Ebastin 10 mg, 1-2 tabl/dag (Kestine) | Relativt lång duration. | ||
| H2-blockad | Famotidin 10 mg, 1-2 ggr/dag (Pepcid) | Är särskilt användbart vid mag-tarm-relaterade histaminsymtom och för att förstärka H1-effekten |
Ytterligare möjligheter
I de fall där symtombilden gör att man misstänker att mastceller är aktiverade rekommenderas initial behandling med diet, undvikande av triggers och antihistaminer enligt ovan. Vid kvarstående symtom kan man i samråd med läkare sedan testa Montelukast,10 mg x 1 till natten.
Montelukast är inte ett antihistamin, utan verkar på en annan del av mastcells- och inflammationskaskaden och kan förväntas ha bäst effekt vid luftvägssymtom men kan även hjälpa vid gastrointestinala och neurokognitiva symtom. Bland biverkningar rapporteras magont och huvudvärk. Den eventuellt positiva effekten kommer inte omedelbart: minimum 4 veckors behandling, helst ännu lite längre, rekommenderas. Montelukast kräver recept och behandlingen bör dessutom noggrant följas upp av läkare.
Texten är skriven av Marianne Hartford, docent och läkare
