Missa inte den unika möjlighet som pandemin medför: att accelerera lärandet och förbättra vården vid postinfektiösa tillstånd.
I en debattartikel i Läkartidningen lyfter Svenska Covidföreningen, tillsammans med en rad forskare och läkare, behovet av postcovidmottagningar i Sverige.
Den 22 juli publicerade Läkartidningen artikeln “Få regioner har kvar särskilda mottagningar för postcovid”. Vi välkomnar bevakningen av frågan, då prevalensen av postcovid verkar vara minst 3 procent och av svår postcovid ca 1,5 procent [1-5]. Några påståenden i texten behöver dock nyanseras.
Regionföreträdare uppger att primärvården har tillräcklig kunskap för att handlägga patientgruppen med svåra symtom relaterade till postcovid. Kunskapsområdet är dock snabbt expanderande, och när primärvården inte får kontinuerlig och adekvat fortbildning eller specialiststöd i svårbehandlade fall blir resultatet en tydlig variation i vårdkvalitet. Regionernas pågående fortbildningsstopp bidrar till problemet.
I dagens kunskapsläge innebär bästa möjliga vård att den enskilda patientens symtomkluster identifieras genom lämplig diagnostik för att möjliggöra symtomlindrande behandling och anpassad rehabilitering. Detta synsätt bör vara utgångspunkten för hälso- och sjukvårdens arbete. Där uppdaterad kunskap om diagnostik inte implementeras går patienter miste om möjlig symtomlindring. Det är enkel matematik. Specialistvård för postcovid och andra postinfektiösa tillstånd behövs som nischad expertis för konsultation – precis som vid andra komplexa och kroniska sjukdomar.
Vikten av kontinuerlig kunskapsutveckling gällande postcovid betonas av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys [6]. Att hänvisa de svårast sjuka till en primärvård utan förutsättningar att kontinuerligt följa kunskapsutvecklingen medför patientsäkerhetsrisker. Risken för ojämlik vård ökar.
Patienter med svår postcovid har behov av en multidisciplinärt sammansatt specialistvård. I en studie rapporterades hälsorelaterad livskvalitet vid postcovid ligga i nivå med den för personer med avancerad lungcancer. Effekten av postcovid på patienternas dagliga aktiviteter var större än vid stroke och jämförbar med effekten av Parkinsons sjukdom [7]. Till skillnad från kroniska tillstånd med jämförbar påverkan på livskvalitet och dagliga aktiviteter saknar de flesta regioner en specialistvårdnivå för de svårast sjuka i postcovid. Hade detta accepterats för de andra diagnoserna ovan?
Att samla de svårast sjuka patienterna på multidisciplinära specialistmottagningar, som WHO rekommenderar [8], skapar förutsättningar för att bygga erfarenhetsbaserad kunskap på ett större patientunderlag, att forska och att implementera den senaste kunskapen från forskning – kort sagt, att kunna erbjuda en god, tillgänglig och patientsäker vård.
Mottagningarna i Sverige har varit uppbyggda på olika sätt, med olika ambitionsnivå. Region Stockholm sticker ut i positiv riktning med sin multidisciplinära mottagning, hög kompetens om postinfektiösa tillstånd hos vårdpersonalen och en nära koppling till forskning. I andra regioner har ambitionerna varit lägre, och patienterna har i stor utsträckning hänvisats till passiv exspektans. Det är förväntat att remissflödet minskar då.
Vi och WHO är inte ensamma om att förorda specialistmottagningar för postinfektiösa tillstånd. I Europaparlamentets resolution om lärdomar och rekommendationer från pandemin [9] går följande att läsa:
“Europaparlamentet erkänner vikten av certifierade tvärvetenskapliga öppenvårdskliniker och rehabiliteringscentrum för patienter med postcovid i alla EU-länder, som tar hänsyn till de särskilda behoven hos patienter med postcovid, däribland ansträngningsutlöst försämring, och som tillämpar de senaste rönen.”
Vi uppmanar regionerna att tänka om och följa Europaparlamentets rekommendationer. Missa inte den unika möjlighet som pandemin medför: att accelerera lärandet och förbättra vården vid postinfektiösa tillstånd. Det kommer samhället att vinna på i längden, och det ökar vår beredskap inför kommande pandemier [10]. Låt oss i Sverige bidra till den ovärderliga medicinska utveckling som nu sker.
Lisa Norén, specialistläkare allmänmedicin; styrelsemedlem, Svenska covidföreningen
Marianne Hartford, docent, pensionerad kardiolog; styrelsemedlem, Svenska covidföreningen
Helga Hagman, med dr, specialistläkare onkologi, Skånes universitetssjukhus
Anna Voltaire, ST-läkare psykiatri, Stockholm
Maria Lerm, professor i medicinsk mikrobiologi, Linköpings universitet
Artur Fedorowski, professor i kardiologi, Karolinska institutet; överläkare, Karolinska universitetssjukhuset
Marcus Ståhlberg, verksamhetschef, docent, ME kardiologi, Karolinska universitetssjukhuset
Per Ertzgaard, överläkare, Linköpings universitetssjukhus
Malin Nygren-Bonnier, specialistsjukgymnast inom respiration; docent, Karolinska institutet, Karolinska universitetssjukhuset
Judith Bruchfeld, överläkare, docent, ME infektionssjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset
Referenser
1. Greenhalgh, T, Sivan M, Perlowski A, et al. Long covid: a clinical update. Lancet. Epub 31 jul 2024.
2. Al-Aly Z, Davis H, McCorkell L, et al. Long COVID science, research and policy. Nat Med. Epub 9 aug 2024.
3. National Center for Health Statistics. U.S. Census Bureau. Household Pulse Survey, 2022–2024. Long COVID. 12 jul 2024.
4. Ramos SC, Maldonado JE, Vandeplas A, et al. Long COVID: a tentative assessment of its impact on labour market participation and potential economic effects in the EU. Economic brief 077. Luxembourg: Publications Office of the European Union; 2024.
5. World Health Organization (WHO). Statement – 36 million people across the European Region may have developed long COVID over the first 3 years of the pandemic [pressmeddelande]. 27 jun 2023.
6. Postcovid i praktiken. En kartläggning av vården och omsorgen av personer med postcovid. Stockholm: Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Rapport 2022:4.
7. Walker S, Goodfellow H, Pookarnjanamorakot P, et al; Living With Covid Recovery Collaboration. Impact of fatigue as the primary determinant of functional limitations among patients with post-COVID-19 syndrome: a cross-sectional observational study. BMJ Open. 2023;13(6):e069217.
8. European Observatory on Health Systems and Policies; Rajan S, Kunthi K, Alwan N, et al. In the wake of the pandemic. Preparing for long COVID. Policy brief 39. Copenhagen: World Health Organization, Regional Office for Europe; 2021.
9. Europaparlamentets resolution av den 12 juli 2023 om covid-19-pandemin: lärdomar och rekommendationer inför framtiden (2022/2076(INI)). Strasbourg: Europaparlamentet; 2023.
10. Al-Aly Z, Topol E. Solving the puzzle of long covid. Science. 2024;383(6685):830-2.
Debattartikeln publicerades i Läkartidningen 13 augusti 2024.
