I januari 2025 släppte NordForsk-projektet Kunskapsutveckling post-COVID, som initierats av Nordiska ministerrådet, ett viktigt policydokument. Här ges en sammanfattning av rapporten och dess rekommendationer.
Rapporten summerar de viktigaste vetenskapliga rönen om postcovid tillsammans med prioriterade forskningsbehov. Även kunskapsluckor och lärdomar för att utveckla beredskapen för framtida pandemier, i syfte att stärka hälsoresiliensen, diskuteras i ett nordiskt sammanhang. Prevention lyfts som en viktig fråga, liksom nordiska möjligheter till samarbete inom forskning, forskningsfinansiering och policyutveckling.
Covid-19-pandemin har visat vikten av ny kunskap för att hantera plötsliga kriser och behovet av ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna för att förbättra beredskapen och motståndskraften mot framtida hälsokriser. Utöver forskning om akuta hälsohot finns det ett akut behov av mer forskning om postcovid (post-COVID-condition, PCC).
NordForsk konstaterar
- att postcovid är ett komplext tillstånd som påverkar flera system i kroppen.
- att postcovid kan kvarstå i månader eller till och med år efter den inledande covid-infektionen.
- att det finns ett akut behov av mer forskningsbaserad kunskap om postcovid.
- att postcovid drabbar mellan 1 – 6 procent av befolkningen. I ett nordiskt sammanhang innebär det hundratusentals individer med postcovid i en klinisk signifikant omfattning.
- att postcovid har en betydande effekt på både individer och samhälle. Konsekvenserna för hälso- och sjukvårdssystem, nationella ekonomier och globala hälsomått är långtgående.
- att det är av yttersta vikt att förbättra förutsättningarna för tillfrisknande från postcovid. Det är inte bara av betydelse för individerna som drabbats, utan även för samhället.
- att tonvikt måste läggas på prevention, eftersom risken för postcovid ökar med varje reinfektion.
- att långsiktiga hälsokonsekvenser måste beaktas redan i den akuta fasen av en framtida pandemi.
- att nätverk och plattformar för samarbete mellan experter bör finnas på plats innan en ny pandemi bryter ut.
NordForsk rekommenderar
- att forskningspolitiken i de nordiska länderna bör stödja multidisciplinär forskning om postcovid.
- att forskning om postvirala tillstånds konsekvenser för folkhälsan och hälsoekonomin bör stödjas.
- att nordiska samarbetsplattformar bör etableras.
- att patienter bör involveras som värdefulla partners genom hela forsknings- och policyprocessen.
- att nationella expertcentrum som omfattar forskning, klinisk expertis och utbildning inrättas.
- att testning för covid-19 bör vara tillgänglig i vården.
- att vårdpersonal och läkarstudenter bör utbildas i orsak till och behandling av postcovid.
- att registerdata måste förbättras för att underlätta forskning och medicinsk uppföljning.
- att folkhälso-kommunikation skräddarsys för att förbättra medvetenhet och förståelse för postcovid.
- att det bör betonas att förebyggande av covid-19 är att förebygga postcovid.
I rapporten beskrivs också de ledande teorierna om sjukdomsmekanismer vid postcovid.
- Viral persistens. Viss forskning tyder på att rester av SARS-CoV-2-viruset eller dess genetiska material kan dröja sig kvar i vävnader och utlösa långvariga reaktioner. Viralt RNA rapporteras i enterocyter, pneumocyter och andra celltyper. Viralt RNA hos tillfrisknade patienter har visat sig ha ett signifikant samband med utvecklingen av postcovid-symtom, med en högre sannolikhet att utveckla postcovid-symtom hos individer med en högre virusbelastning.
- Obalans i immunsystemet. Långvarig aktivering och oregelbundenheter i immunsystemet tros spela en roll i att orsaka postcovid. Långvariga immunsvar, t.ex. fortsatt aktivering av immunceller, förekomst av autoantikroppar och dysreglering av cytokiner, kan leda till inflammation och vävnadsskador.
- Endoteldysfunktion och blodproppar. Vissa patienter med postcovid har visat sig ha endoteldysfunktion och mikroproppar i blodet, vilket kan bidra till de vaskulära symtom och den kroniska trötthet som är förknippad med detta tillstånd. Studier med data från 2020-21 har visat att covid-19 är en riskekvivalent för kranskärlssjukdom och stroke samt mikrovaskulär dysfunktion.
- Problem med mitokondriefunktionen. Nedsatt mitokondriefunktion som påverkar energiproduktionen har föreslagits som en mekanism som leder till trötthet och muskelsvaghet hos postcovid-patienter.
- Autoimmunitet. Flera studier visar tecken på att autoimmunitet kan spela en roll vid postcovid. Dessutom har en nyligen genomförd metaanalys av genomomfattande associationsstudier (GWAS) av postcovid visat att varianter i HLA-regionen, gener som är viktiga för detektion av T-cellsmål och ABO-lokuset, som tidigare visat sig ha samband med svårighetsgraden av covid-19, är associerade med postcovid.
Det finns följaktligen flera hypoteser bakom detta komplexa tillstånd, vilket i sin tur kan förklara de många olika tillstånden under postcovid-paraplyet. Postcovid har likheter med symtom som uppkommer efter andra infektioner, t.ex. utmattningssyndrom efter virusinfektion och symtom på postviral meningit.
Postcovid uppvisar likheter med andra kända tillstånd som uppkommer efter infektioner. Ett exempel är myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS). Båda sjukdomarna kännetecknas av fatigue, kognitiv funktionsnedsättning och belastningsutlöst symtomförsämring (PEM/PESE). De gemensamma symtomen tyder på att immunsystemet är i obalans och att mitokondriella problem är inblandade.
Ett annat exempel är post-Ebolasyndromet. Personer som överlever ebola får ofta långvariga symtom som led- och muskelsmärta, trötthet och kognitiva problem som liknar dem som observeras vid PCC.
Liknande tillstånd ses också efter andra infektioner, t.ex. postpoliosyndrom, trötthetssyndrom efter dengue, post-SARS-syndrom och symtom efter Giardia lamblia-infektioner. Virus som Epstein Barr och influensa kan också leda till långvarig trötthet och andra symtom även efter att infektionen har gått över, vilket visar att kvardröjande symtom efter infektion inte är exklusiva för SARS-CoV-2.
