Ny pandemiplan saknar åtgärder för att minska risken för postinfektiös sjukdom

Svenska Covidföreningen har nu lämnat synpunkter på utredningen Stärkt pandemiberedskap (SOU 2025:48). Vi saknar genomgående åtgärder för att minska risken för att människor drabbas av långvarig sjukdom vid en framtida pandemi.

Svenska Covidföreningen, som i maj bjöds in att vara remissinstans, konstaterar att utredningens delbetänkande på 1244 sidor är omfattande, men ändå saknas viktiga åtgärder för att minska en pandemis postinfektiösa effekter. Det handlar bland annat om smittskydd där åtgärder som ventilation/luftrening för att begränsa smittspridning knappt nämns, trots att utredningen slår fast att en kommande pandemi sannolikt kommer att orsakas av “ett luftvägsvirus eller annat ämne med liknande smittväg”.

SCF anser att lagar och förordningar kring pandemihantering tydligare bör utgå från en försiktighetsprincip, vilket innebär försiktighet med att utsätta befolkningen för risk. Vi framhåller även att Folkhälsomyndighetens uppdrag behöver förtydligas, så att myndigheten bättre inkluderar postinfektiösa tillstånd i sitt arbete.

– Vi tycker att en strategi för hantering av framtida pandemier bör dra större lärdom från tidigare pandemier när det gäller postinfektiös sjukdom. Omkring 300 000 svenskar lever idag med postcovid och fler kommer sannolikt att drabbas av allvarlig sjukdom om beslutsfattare och myndigheter inte tar vara på erfarenhet och kunskap från covid-19-pandemin, säger Cecilia Meldahl, projektledare i Svenska Covidföreningen.

Sammanfattning av SCF:s synpunkter

1. Långtidskonsekvenser bör inkluderas
Delbetänkandet är omfattande men SCF saknar genomgående åtgärder för att minska en pandemis postinfektiösa effekter på befolkningen (eller landets ekonomi) och hur man ska kunna arbeta förebyggande för att minska dessa. Detta trots att Svenska Covidföreningen påtalat vikten av att ta hänsyn till postinfektiösa effekter för utredningens ordförande.

2. Evidensparadoxen riskerar att leda till passivitet
SCF förordar införande av en handlingsprincip. Lagar och förordningar som gäller pandemihantering bör tydliggöra att även om det saknas evidens och beprövad erfarenhet så bör det inte hindra ett agerande, då guidat av försiktighetsprincipen (där det tydligt slås fast att det som avses inte är försiktighet med att genomföra skyddande åtgärder, utan försiktighet med att utsätta befolkningen för risk).

3. Ett bredare angreppssätt till smittbegränsande åtgärder
SCF saknar ett bredare angreppssätt avseende smittbegränsande åtgärder. I delbetänkandet beskrivs – enligt uppdraget – en hel del om trängsel, men andra icke-medicinska åtgärder berörs inte i tillräckligt hög grad. Det är anmärkningsvärt att åtgärder som ventilation/luftrening för att begränsa smittspridning knappt nämns. Speciellt som det slås fast att en kommande pandemi sannolikt kommer att orsakas av “ett luftvägsvirus eller annat ämne med liknande smittväg”, som därmed sannolikt kommer spridas via luften.

4. Behov av bättre datainsamling och definitioner
SCF framhåller behovet av att tydligare definiera begreppet “tillfrisknande” och av att problematisera begreppen ”mild” kontra ”svår” sjukdom, eftersom “milda” fall kan ge långvariga konsekvenser, kraftigt påverka livskvalitet och leda till svåra följdsjukdomar samt i värsta fall död. SCF förordar också ett bättre övervakningssystem, för att snabbt kunna uppfatta förekomst av långvariga hälsokonsekvenser av ett virus.

5. Utnyttja tiden fram till nästa pandemi väl
SCF förordar att en strategi för hantering av framtida pandemier i högre grad drar lärdom från tidigare pandemier avseende postinfektiös sjukdom, genom att tydliggöra att även riskgrupper för långvarig sjukdom behöver identifieras inför en kommande pandemi och att öka forskningsanslagen för bland annat postinfektiös sjukdom, vaccin och antivirala läkemedel, samt att rekommendera multidisciplinära mottagningar för utveckling av vården.

Läs hela remissvaret här