Varför vi behövs

Debatten om covid-19 har mest handlat om smittspridning. Frågan om hur samhället hanterar människorna som drabbats har hamnat i skymundan. Här spelar vi en viktig roll.

Låg testkapacitet och bristfällig diagnostisering har gjort både människor och komplikationer av covid-19 osynliga, med den tragiska konsekvensen att samhället inte satsat tillräckligt på forskning, lärande och kunskapsspridning i vården. Detta måste förändras.

Som patienter är våra intressen självklara. Vi vill både överleva och kunna leva. Detta är kampen om våra liv. Samtidigt är vården mer ojämlik än någonsin. Patienter döms ut på förhand inom äldreomsorgen, eller avvisas och misstros i primärvården, för att vårdprogrammet för covid-19 (länk) blandar ihop människors vårdbehov med platsen i vård- och omsorgsbyråkratin de råkar befinna sig i. Detta är oacceptabelt.

Vårdbehovet måste utgå från patienterna, inte från byråkratin. Vem som har huvudansvaret för patienten ska inte avgöra vem som lever eller dör, eller vem som får behandling eller inte.

Vår målsättning är något så självklart som evidensbaserad vård och för det krävs forskning och kunskapsspridning, inte bara med målsättningen att hålla oss vid liv utan också att säkra en värdig tillvaro, där vi både kan bidra till samhället och umgås med våra nära och kära.