Det är nu sex månader sedan som WHO klassade spridningen av covid-19 som en pandemi. Samtidigt med detta börjar många långtidssjuka i covid-19 passera den kritiska 180-dagarsgränsen i sjukförsäkringssystemet.
Utförsäkring hotar om patienterna inte kan presentera ”objektiva fynd” som visar att de inte klarar av något jobb på hela arbetsmarknaden. Vad de långtidssjuka har att välja mellan är att se privatekonomin raserad eller att tvinga sig ut i jobb som deras kroppar inte klarar av, med risk för att bli ännu sjukare.
Att få läkarintyg som godtas av Försäkringskassan är mycket svårt för de som drabbats av långtidscovid. Även om de är svårt sjuka. Det är ytterst få som utreds ordentligt och eftersom det rör sig om ett nytt virus vet vården många gånger inte vad de ska utreda eller vilka prover man ska ta.
Några forskningspengar inriktade på långtidssjuka har inte heller avsatts.
Symtomen hos de långtidssjuka är ofta påtagliga och funktionsnedsättande, men kan variera från person till person.
Vissa som riskerar att utförsäkras lider av så kallad fatigue (svår utmattande trötthet) och huvudvärk. Andra har problem med långvarig feber, andningsproblem, hjärtklappning och bröstsmärtor. De utreds inte heller grundligt, trots att internationella studier visar att även hemmaliggande patienter kan drabbas av skador på hjärta, lungor och hjärna. Den kunskapen har inte nått ut i vården ännu.
Sjukförsäkringssystemet är inte uppbyggt för denna extraordinära situation, där vården inte kan leverera de utredningar och objektiva fynd som sjukförsäkringen efterfrågar.
Reglerna förutsätter att avsaknad av intyg betyder att patienten har arbetsförmåga. Men så är inte fallet här. Problemet är att vården inte haft möjlighet att leverera några svar på Försäkringskassans frågor för att sjukdomen är ny. Svårt sjuka människor kommer därför i kläm och riskerar både försämrad hälsa och ekonomiska svårigheter.
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi hänvisar till ett undantag från 180-dagarsregeln när han intervjuas om problemet i Ekot den 3 september. Men det undantaget är tyvärr ingen lösning för covid-19-patienterna. Det är framtaget för att hjälpa andra patientgrupper, som fått sina planerade vårdinsatser uppskjutna på grund av pandemin. Försäkringskassan verkar inte anse att det kan tillämpas på människor som lider av långtidscovid, eftersom de snarare väntar på diagnoser och utredningar än vårdande insatser.
Det är svårt att landa i någon annan slutsats än att den stora patientgruppen riskerar att stå helt utan ekonomiskt skyddsnät efter 180 dagar. Detta i en ny sjukdom som numera är internationellt känd för sitt långtidsförlopp. Regeringen måste snarast ta initiativ till ett nytt undantag specifikt avsedda för de långtidssjuka i covid-19. Och hänsyn måste tas till att merparten av gruppen aldrig fick möjlighet till test eller diagnos när de insjuknade.
Följande åtgärder behövs:
- 180-dagarsgränsen måste omgående förlängas för personer med långtidssymtom orsakade av covid-19.
- Personer med långtidssymtom orsakade av covid-19 ska inte nekas sjukpenning på grund av att de inte fått tillgång till ordentliga utredningar i vården, eller för att långtidssymtomen inte fångas upp av idag tillgängliga tester.
- Samtidigt med detta måste forskningspengar anslås och tvärdisciplinära covid-mottagningar med forskningsanknytning inrättas. Annars riskerar vi att bara skjuta frågan om utförsäkringar på framtiden.
Åsa Kristoferson Hedlund, ordförande Svenska covidföreningen
Mathilda Sundvall, vice ordförande Svenska covidföreningen
Emma Mårtensson, talesperson Svenska covidföreningen