Omänsklig trötthet och nedsatt prestationsförmåga är vanligt förekommande vid postcovid. Dessutom resulterar ofta en till synes obetydlig ansträngning i en klar försämring, en ytterligare dipp i funktionskurvan, med förvärrad trötthet, muskelvärk med mera. Detta kallas post exertional malaise och förkortas PEM. Fysisk träning leder alltså till en försämring av prestationsförmågan i stället för tvärtom. Den underliggande patofysiologin till detta skeende har varit oklar. Det här är en sammanfattning av studien Muscle abnormalities worsen after post-exertional malaise in long COVID, publicerad i Nature Communications den 4 januari 2024.
I en studie på 25 patienter med postcovid och 21 friska kontroller genomförde nederländska forskare ett cykeltest i syfte att framkalla PEM. Postcovidpatienterna i studien fick fylla i DSQ-PEM-formuläret för att avgöra om uppfyllde kriterierna för PEM. Alla hade varit sjuka i postcovid minst sex månader och hade inte haft några symtom innan den bekräftade SARS-CoV-2-infektionen. Ingen hade vårdats på sjukhus under den akuta infektionsfasen. Personer med andra kroniska sjukdomar som kan påverka prestandan exkluderades ur studien.
I testet ingick värdering av hur hjärta och lungor fungerade. Före och efter träningspasset togs en rad blodprover och man tog vävnadsprover (biopsier) från benmuskler. Cyklingen resulterade i PEM hos alla de 25 med postcovid. Deras prestation vid själva testet var generellt lägre än de friskas. Mätningarna tydde på att de hade en något sämre lungkapacitet men man fann inga tecken på att den lägre prestationen kunde förklaras av rubbad funktion hos hjärta, lungor eller blodkärl. Fynden indikerade att huvudorsaken låg hos icke fungerande skelettmuskel.
En skelettmuskel innehåller i princip två olika typer av muskelfibrer där den ena typen arbetar snabbare och är lättare uttröttbar än den andra. Varje muskelfiber omges av ett antal fina blodkärl som kallas kapillärer. Den fibertyp som är långsammare och mindre uttröttbar får sin energi genom upptag av syre ur blodkärlen och produktion av energi i mitokondrierna, cellernas kraftverk. Den andra typen skapar energi genom nedbrytning av glykos och utan närvaro av syre. Fördelningen mellan fibertyper ligger normalt på cirka 50 % av varje men varierar från person till person. Hos den enskilde individen är den inte fix utan kan påverkas fram och tillbaka av hur skelettmuskeln belastas.
Hos patienterna med PEM såg man i jämförelse med kontrollerna en tendens till sämre blodförsörjning av muskelfibrerna. Man observerade hos dem en högre andel lätt uttröttningsbara fibrer. De hade en sämre kapacitet att ta hand om syrgas talande för en lägre funktion hos mitokondrierna. De hade också ett ökat antal förtvinade muskelceller, mer död vävnad och inlagring av proteinklumpar av okänt innehåll mellan muskelfibrerna.
Efter arbetet med framkallande av PEM sågs en tydlig ytterligare försämring av de avvikelser som noterats i vila. I biopsierna fanns nu svårare vävnadsskador, mer proteinklumpar och ännu sämre förmåga hos mitokondrierna att ta upp syre och producera energi. Inlagring av inflammatoriska celler från immunsystemet var också högre.
Studiens resultat betraktas som mycket viktiga. Man har fått förklaringar till de viktigaste symptomen vid PEM och skelettmuskeln har alltså en central roll. Tyvärr kan man ännu inte avgöra via vilka vägar de dokumenterade muskelförändringarna uppkommer. Forskarna är överens om att studiens resultat måste tas på största allvar. Patienter med PEM måste mötas med förståelse och medkänsla och inte misstroende. Intensiv fysisk träning bör inte ingå i rehabiliteringsprogrammet för en patient med postcovid.
Appelman, B., Charlton, B.T., Goulding, R.P. et al. Muscle abnormalities worsen after post-exertional malaise in long COVID. Nat Commun 15, 17 (2024). https://doi.org/10.1038/s41467-023-44432-3
Marianne Hartford, docent och läkare
