Svar på nyhetsartikeln “Sjukskrivningar kan vara rent skadliga” (21/8):
I Corren intervjuas Pia Östryd, sakkunnig i försäkringsmedicin i region Östergötland. Hon uttrycker bland annat följande om patienter som drabbats av långtidscovid:
”Man måste bli undersökt medicinskt och om man inte hittar något måste man acceptera det och leva ett vanligt liv.”
Östryds synsätt är problematiskt av flera skäl. Hon tycks helt bortse från att covid-19 är ett nytt virus och att långtidskomplikationerna därför är okända. Det finns ännu inga prover som kan bekräfta eller utesluta långtidscovid av den enkla anledningen att man ännu inte forskat tillräckligt på problemet. Man kan inte ”hitta något” om man inte vet vilka värden man ska mäta och vilka undersökningar man ska göra. Och man kan definitivt inte utesluta nya sjukdomar för att man inte hittar biomarkörer för gamla.
Patienter med outforskade sjukdomar har alltid stämplats med samtidens fördomar till dess att forskningen hunnit ikapp med adekvata tester och undersökningar. Men i stället för att uppvisa ödmjukhet inför det man inte vet, så underblåser Östryd fördomen om inbillningssjuka genom att tillägga att ”ju mer man ägnar sig åt sina symtom, desto mer ökar symtomen”.
Patienterna som drabbats vill inget annat än att bli friska och kämpar för att komma tillbaka till sina liv. De ägnar sig inte åt sina symtom. De försöker göra saker, men stoppas av sina symtom. Men ändå ska patienterna pressa sig mer, enligt Östryd, för ”det är skadligt att vara sjukskriven”.
Visst är det skadligt att vara sjukskriven, för en frisk patient. Men för en sjuk patient måste man väga det mot riskerna med överansträngning. Många av patienterna plågas av en mängd funktionsnedsättande symtom flera månader efter insjuknande. Varför är inte helt klarlagt, men vetenskapliga studier visar att även patienter som genomgått en mild covid-19 kan få kvarvarande skador på bland annat hjärta, lungor och hjärna. Men i Sverige undersöks patienterna sällan ingående nog att problemen kan identifieras. Någon bred och systematisk uppföljning sker inte av gruppen som inte lagts in på sjukhus. I ljuset av detta så framstår Östryds ogrundade åsikter om ökad aktivering ”även om det är motigt” som vårdslösa och i värsta fall farliga för patienterna.
Det vore bättre om Östryd kunde belysa behovet av forskning på denna patientgrupp. För trots att fenomenet långtidscovid återfinns världen över, att WHO har börjat uppmärksamma frågan och att 10–15 procent av de smittade drabbas, enligt forskare, så har regeringen inte öronmärkt en krona till forskning på dessa patienter. Och SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) – som ska sammanställa forskning åt vården – har bara hittat 14 studier i utlandet att luta sig på. Inga av dem medför några uppenbara behandlingsmöjligheter. Så vill Östryd få ner sjukförsäkringskostnaderna är det bristen på kunskap hon ska angripa, inte de drabbade patienterna.
Emma Mårtensson, talesperson för Svenska Covidföreningen
